Hörneå bys hemsida www.becken.se
Till minne av slaget i Hörnefors 5:e juli - Anno 2020
Vi gör en återblick till sommaren 2020 och den årliga ceremonin till minne av slaget i Hörnefors den 5:e juli 1809. År 2020 var tillställningen Corona-anpassad, i litet format för att inte det elaka viruset skulle få härja fritt. General von Döbeln som frekventerat tillställningen kunde inte komma på besök. Istället för generalens tal till armén lästes rader ur Fänrik Ståhls sägner.
Bild 1. En delegation från Svenska Försvarsmakten fanns på plats, under ledning av Reservofficersförbundet Västerbotten. Officerare från Norra Militärregionen (staben i Boden) och Västerbottensgruppen (utbildningsgruppen i Umeå) och från 13:e Hemvärnsbataljonen (Västerbotten) fanns representerade.
I korta ord om händelserna sommaren 1809 - ryssen kom anfallande norrifrån och överrumplade den svenska hären som var förlagd i höjd med Hörneå Bruk och den gamla brukskyrkan. Svenskarna försvarade sig, varvid överstelöjtnant Joakim Zakarias Duncker från Savolaxbrigaden blev dödligt sårad. Mer om detta kan läsas i artiklar på annat håll inom Becken-Webben, med hänvisningar till 200-årsminnet 2009 men även högtider under Kulturhuvudstadsåret 2014 (artiklar nr-1 och nr-2), och från år 2015 och 2017.
Bild 2. Här ses i bakgrunden Erik Eriksson från Hörnefors som lägger ned en krans framför monumentet. Det är Erik som med stort engagemang hållit liv i dessa minnestillställningar av slaget i Hörnefors. Erik har ursprung från Tammerfors i Finland, och har kontakterna till den östra rikshalvan. Den östra rikshalvan (Finland) gick förlorad till Ryssland 1809. I förgrunden ses soldater ur "Sävar interaktiva" med tidsenliga uniformer och musköter.
År 2020 är det Covid-19 som härjar. År 1808-1809 var det istället fältsjukan som var den stora plågoanden. Umbäranden vintern 1808-1809 var stora, med död bland både soldater och civila. Fältsjukhus uppstod på många håll, och massgravar grävdes. Inte ovanligt sades att ryssar var begravda i dessa gravar, vilket säkert förekom. Forskning har snarare visat att dessa så kallade "ryssgravar" som regel hyste svenska soldater, och även civila.
Utanför Becken-Webbens redaktion finns än idag en stolpbod som sades vara ryssarnas likbod. Kanske var det istället döda svenskar som staplades därinne.
Bild 9. Svenskarna vid stolpboden i Hörneå by, se mer i en tidigare artikel.
Om dessa företeelser av fältsjuka och krigsgravar kan man läsa i Kjell Lundholms bok "I krigets spår 1809-2009. Tvåhundra år av norrbottnisk historia". Ryssen kom runt Kvarken via Torneå. Förvisso gick ryssen fram och åter över isen till Umeå under våren 1809, men annars var det landvägen från norr.
Bild 3. Mervi Sallinen, tidigare Becken-bo reciterar ur Fänrik Ståhls sägner om slaget i Hörnefors där överstelöjtnant Joakim Zakarias Duncker från Savolaxbrigaden blev dödligt sårad.
Slaget vid Hörne fors (Hörnefors) brukas sägas vara det sista där den ursprungliga Norra Armén medverkade med soldater från den östra rikshalvan. Annars brukar det sista slaget hänföras till det i Sävar då en svensk kustflotta försökte skära av ryssarnas försörjning och reträttväg från Umeå. Även Norrbotten har ett sista slag på svensk mark, det vid flottbron i Pitsund.
Bild 4. Boken av Kjell Lundholm.
Kriget 1809 berörde Västerbotten, ett landskap som då även inkluderade dagens Norrbotten. Västerbotten och Österbotten syftade på var sin landsdel kring Bottenviken. Processen att dela Västerbotten i två delar hade förvisso påbörjats redan innan kriget 1809, men effekterna av freden bidrog till behovet att skapa Norrbotten, med residens i Luleå Gammelstad.
Gunnar Engström - 2020-12-20